torsdag 15 januari 2009

Vad ska vi göra med ungen ?

Det var kallt när Anni cyklade till jobbet tidigt på morgonen. Det var redan i mitten av november. Hon hade förmiddagsskift den här veckan. Kvällen innan hade hon för första gången känt rörelser i magen. Hon insåg att hon var tvungen att berätta att hon väntade barn. Flera arbetskamrater hade redan påpekat att hon hade blivit väldigt rund. När chefen kom igår och frågade rent ut visste hon inte vad hon skulle svara. Som tur var fick han annat att göra och glömde bort det. Hon förstod att hon måste berätta hemma och hon hoppades att Otto hade glömt hur det var den sommarn. Hon skulle gå till husläkarn på eftermiddag och låta sig undersökas. Husläkaren hade sin praktik, där han också bodde, bara en gata ifrån dom och man behövde inte beställa tid. Det var bara att sätta sig i väntrummet och vänta tills det var ens tur.
Det var faktiskt han som hade sagt att hon inte kunde få fler barn. Efter det besöket fick hon väl säga att hon inte hade förstått det tidigare. Kanske det var Ottos i alla fall för hon hade ju inga blödningar sen tidigt på våren när hon blev sjuk. Hon kanske redan var en månad längre än hon trodde. Läkaren på sjukhuset sa faktiskt bara att hon var med barn men inte hur länge.Han hade hänvisat till husläkaren. Med dom andra hade det ju också tagit tid innan det syntes. Hon förstod samtidigt att det var önskedrömmar för en månad skulle inte räcka långa vägar.
Hon kom hem vid två tiden och hämtade Ingrid och Bernhard hos grannfrun en trappa upp. Frau Grünes var hemmafru och hade haft hand om dom två sedan Anni började förvärvsarbeta i samband med att dom flyttade in i nya lägenheten för något år sedan.
När ungarna var nattade och Otto som vanligt hade satt sig i soffan med sin Öl medan hon diskade sa hon att hon hade varit hos doktorn och fått besked att hon ska ha barn till våren.
När Otto frågade när berättade hon precis som det var att doktorn trodde någon gång i slutet på mars.
Otto satt länge tyst. Han öppnade en ny Öl och stirrade på henne, suckade lite då och då och reste sig till slut och gick ut.
När han kom tillbaka ett par timmar senare sa han bara " Det här kan inte vara min" . Han gick till sovrummet och la sig.
Anni bäddade sig ner i soffan i köket vilket hon brukade göra för att inte väcka familjen när hon skulle till jobbet tidigt på morgon.
Ottos bekymmer var inte att det kom ett barn till som inte var hans utan vad dom skulle göra med ungen. Grannfrun som tog hand om dom andra två hade egna barn och skulle inte ställa upp något mer eftersom hon redan hade besvärat sig över dom två.
Annis mor skulle nog inte hjälpa till den här gången. För det första bodde hon åt fel håll från Augsburg där dom hade sina jobb och sen levde redan Anita, Annis äldsta flicka hos henne sedan hon var nyfödd. Anita var första barnbarnet och stannade kvar i hemmet när Anni flyttade ihop med honom för att Ingrid var på väg. Annis systers två barn hade Mutter också hand om på dagarna nuförtiden. Sedan Annis pappa hade kommit tillbaka från fångenskapen i sibirien hade dom också skaffat kor igen så han trodde inte det fanns någon chans där.
Att Anni skulle stanna hemma var uteslutet för dom hade precis kommit på fötter och möblerna i lägenheten hade dom köpt på avbetalning.
Några veckor efter förlossningen kunde hon vara hemma men sen var hon tvungen att gå tillbaka till jobbet om hon inte ville förlora det.
Vem fadern till barnet var behövde han inte fråga för det förstod han med detsamma. Han hade känt sig orolig hela året men hade blivit lugn sedan han fick veta att Irene väntade barn. Herbert och Irene hade han inte sett till sedan efter semestern. Han visste mycket väl att det var på grund av Ingrid Anni hade gifte sig med honom. En unge mer eller mindre vad spelade det för roll egentligen ?. Nu fick dom bara lösa det praktiska på något sätt.
Han skulle höra sig för på arbetet imorgon.
Månaderna gick och allt var som vanligt förutom att dom hade i stort sätt slutat att prata med varandra.
På lördagarna gick Otto som vanligt ut på lokal och Anni stannade, sedan en längre dit tillbaka, hemma med barnen.
I slutet på februari kom Otto hem en kväll och berättade att han hade hittat ett äldre par som hade ett hus precis vid vägen till jobbet. Dom hade redan en fosterson och kunde tänka sig att ta hand om barnet ett tag. Anni kunde stanna till på vägen till och från jobbet och lämna mjölk.
Det skulle visa sig att bli två år.
>
>

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar