Inte lätt

Jag märker redan nu efter två inlägg på min släktkrönika att det kommer att bli svårt.
När jag tänker tillbaka vill min hjärna tänka på tyska. Jag får plötsligen svårt att hitta dom svenska orden och jag trycker inte bara fel på tangenterna utan det är rena stavfel som smyger sig in.
Det kan bero på att jag aldrig har lärt mig svenska från tyskan. Att jag faktiskt aldrig någonsin har läst svenska utan är helt självlärt. Jag gick aldrig i vanlig svensk skola utan hoppade in på högskolan direkt.
När jag är i tyskland tänker jag på tyska och i sverige på svenska.
Fortfarande idag hör folk att jag inte är från Stockholm. Dom placerar mig i dalarna eller norrland och dom sista åren i östergötland.
Att jag inte är svenskfödd har aldrig någon gissat på. Redan efter ett år talade jag perfekt svenska med dialekt som var en blandning av värmländska och norrländska.
Jag jobbade i en familj och mamman där var lärare och kom från värmland och min pojkväns mamma som sedermera blev min svärmor var från norrland men folk gissade att jag var från dalarna.
Kanske dalmål är en blandning av värmländska och norrländska.
Inte vet jag men så var det i alla fall.*S*
>
>