Idag längtar jag efter riktigt höstrusk med svalt väder, regn, höststormar och mörker.
Ett riktigt busväder med blixt och dunder skulle passa min sinnesstämning perfekt just nu.
*
En kompis har missbrukat och misstolkat mitt förtoende och har tagit sig friheter och överskridit gränsen för min intrigitet. När jag kom hem igår hade jag ett brev som gjorde mig flygförbannat. Jag ringde direkt och skällde ut henne men jag är fortfarande arg idag.
Hon är åtta år äldre och vi har kännt varandra i åtta år nu.
Kanske den tiden räcker.
Jag funderar på att säga upp bekanskapen. Hon börjar bli lite väl virrig.
Jag hatar när folk får mig att må dåligt eller bli arg.
Jag vill inte ha att göra med sådana människor.
*
*
Visar inlägg med etikett Människor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Människor. Visa alla inlägg
söndag 13 september 2009
onsdag 15 april 2009
Skakande upplevelse
Jag har precis varit med om en upplevelse som berörde mig in i märgen.
En av våra fjolårsstudenter höll ett föredrag om sina erfarenheter som volontär i Indien och Thailand på barnhem där invånarna har varit utsatt för trafficking.
Hon visade bilder på barn, ungdomar och kvinnor och berättade deras historia.
En berättelse värre än den andra.
Hon visade statistik från WHO som är totalt sanslöst.
Hon visade en attitydsundersökning som får en att spy.
Hon berättade om pappa Svensson som hemma aldrig skulle tänka sig att betala för en hora men tycker det är helt okej att missbruka ett barn i dessa länder så länge han betalar för sig.
Hon berättade på ett nyktert och självklart sätt som fick mig att häpna av beundran.
Jag har ju själv sett mycket av eländet och det har fått mig att ta smärtsamma beslut i mitt liv men berätta som hon skulle jag aldrig klara av.
Den tjejen kommer att fortsätta att arbeta med dom frågorna och hon kommer att gå långt.
Det är precis sådana människor som behövs för att tydligtgöra dessa problem för vanligt folk.
*
Jag är så stolt att hon har gått i våran skola och att jag arbetar på en skola som vågar ta upp dessa hemska saker med eleverna.
*
*
En av våra fjolårsstudenter höll ett föredrag om sina erfarenheter som volontär i Indien och Thailand på barnhem där invånarna har varit utsatt för trafficking.
Hon visade bilder på barn, ungdomar och kvinnor och berättade deras historia.
En berättelse värre än den andra.
Hon visade statistik från WHO som är totalt sanslöst.
Hon visade en attitydsundersökning som får en att spy.
Hon berättade om pappa Svensson som hemma aldrig skulle tänka sig att betala för en hora men tycker det är helt okej att missbruka ett barn i dessa länder så länge han betalar för sig.
Hon berättade på ett nyktert och självklart sätt som fick mig att häpna av beundran.
Jag har ju själv sett mycket av eländet och det har fått mig att ta smärtsamma beslut i mitt liv men berätta som hon skulle jag aldrig klara av.
Den tjejen kommer att fortsätta att arbeta med dom frågorna och hon kommer att gå långt.
Det är precis sådana människor som behövs för att tydligtgöra dessa problem för vanligt folk.
*
Jag är så stolt att hon har gått i våran skola och att jag arbetar på en skola som vågar ta upp dessa hemska saker med eleverna.
*
*
tisdag 24 februari 2009
Till Monika (Systnjurar)
Monika
imorgon när hon
ger sin kärleksgåva
till maken.
När du ser det här är nog allt över och jag hoppas att ni mår bra båda två. Jag kommer att tänka på er imorgon.
söndag 18 januari 2009
Historiens vingslag
Gustaf II Adolf
Farmor:
Margareta Eriksdotter Leijonhufvud (se mitt inlägg den 8 januari etikett människor)
Älskarinna:
Ebba Brahe
som var dotter till:
Greve Magnus Brahe och Brita Stensdotter Leijonhufvud.
Magnus Brahe, riksråd,riksmarsk,riksdrots,hovrättspresident,greve till Visingsborg, Svea Hovrätts,första president.
Son till Per Brahe dä
Per Brahe d.ä., en systerson till Gustav Vasa, erhöll ätten den 29 juni 1561 av Erik XIV grevlig värdighet, och fick Visingsö som grevskapet Visingsborg.
Jag hamnade på Visingsö under min skillsmässa. Jag visste ingenting om ön utan hade bara sett den när vi åkte förbi på E 4 an. När jag frågade min man sa han alltid att dit kan man inte åka där är det bara skog. Men jag kommer ihåg att jag var alltid facinerat av att titta dit. Det är kanske därför jag åkte dit när jag blev själv. En trotsreaktion. *S*
Jag visste bara att jag hade kommit rätt/ hem när jag kom dit 2001.
(se mitt inlägg 2 januari etikett människor)
Visserliggen var jag lite förvirrat när jag kom dit men jag sa till alla att det här var min ö och jag kände igen alla platser.*skrattar*
Det hände mig så mycket konstigt på ön den tiden så jag kanske ska lägga upp en ny etikett så småningom som handlar om " egendomliga saker på Visingsö" *S*
Mitt torp ligger ju vid Bjälbo som hänger ihop med Visingsö genom Magnus Ladelås på 12 oo talet son till Birger Jarl som var son till Magnus Minnessköld den första kända personen i Bjälbo. Han var ju gift med Ylva anmodern till Bjälboätten.
Det kanske är menigen att jag ska göra något ?
Skriva om nånting eller nåt ?
Jag vet inte men det klarnar väl så småningom.
Just nu tycker jag bara att det är kul att läsa om hur allt hänger ihop på något sätt och mycket roligare än att jaga gubbar.*S*
>
>
Farmor:
Margareta Eriksdotter Leijonhufvud (se mitt inlägg den 8 januari etikett människor)
Älskarinna:
Ebba Brahe
som var dotter till:
Greve Magnus Brahe och Brita Stensdotter Leijonhufvud.
Magnus Brahe, riksråd,riksmarsk,riksdrots,hovrättspresident,greve till Visingsborg, Svea Hovrätts,första president.
Son till Per Brahe dä
Per Brahe d.ä., en systerson till Gustav Vasa, erhöll ätten den 29 juni 1561 av Erik XIV grevlig värdighet, och fick Visingsö som grevskapet Visingsborg.
Jag hamnade på Visingsö under min skillsmässa. Jag visste ingenting om ön utan hade bara sett den när vi åkte förbi på E 4 an. När jag frågade min man sa han alltid att dit kan man inte åka där är det bara skog. Men jag kommer ihåg att jag var alltid facinerat av att titta dit. Det är kanske därför jag åkte dit när jag blev själv. En trotsreaktion. *S*
Jag visste bara att jag hade kommit rätt/ hem när jag kom dit 2001.
(se mitt inlägg 2 januari etikett människor)
Visserliggen var jag lite förvirrat när jag kom dit men jag sa till alla att det här var min ö och jag kände igen alla platser.*skrattar*
Det hände mig så mycket konstigt på ön den tiden så jag kanske ska lägga upp en ny etikett så småningom som handlar om " egendomliga saker på Visingsö" *S*
Mitt torp ligger ju vid Bjälbo som hänger ihop med Visingsö genom Magnus Ladelås på 12 oo talet son till Birger Jarl som var son till Magnus Minnessköld den första kända personen i Bjälbo. Han var ju gift med Ylva anmodern till Bjälboätten.
Det kanske är menigen att jag ska göra något ?
Skriva om nånting eller nåt ?
Jag vet inte men det klarnar väl så småningom.
Just nu tycker jag bara att det är kul att läsa om hur allt hänger ihop på något sätt och mycket roligare än att jaga gubbar.*S*
>
>
torsdag 8 januari 2009
Leijonhufvud

Margareta Eriksdotter Leijonhufvud drottning av Sverige1536-1551
Född 1 januari1516 på Lo slott Gräfsnäs i Västergötland, dotter till Erik Abrahamsson d.ä. Leijonhufvud och Ebba Eriksdotte (Vasa).Död 26 augusti1551 på Tynnelsö slott i Mälaren. Begravd 1551 i Uppsaladomkyrka.
Hon var endast 4 år gammal när hennes far under Stockholmsblodbad halshöggs på Stortorget i Stockholm 8 november1520.
Gift 1 oktober 1536med Gustav Vasa i hans andra äktenskap.
Margareta var tjugo år yngre än sin gemål, men trots åldersskillnaden tycks hon ha funnit sig väl till rätta i sin roll. Med sitt milda, vänliga sätt lär hon ha utövat ett lugnande inflytande över Gustav Vasa.
Margareta behöll hela livet sin katolska tro medan Gustav Vasa genomförde reformationen.
Hon avled i augusti 1551 efter en kort tids sjukdom. Gustav Vasa skall ha tagit hennes bortgång mycket hårt och enligt samtida källor var Gustav Vasa efter den dagen "aldrig så lustig till sin lekamen som tillförne".
Hon födde tio barn på tretton år. Av dessa överlevde åtta stycken barndomen, vilket var en ovanligt hög siffra på 1500-talet.
Född 1 januari1516 på Lo slott Gräfsnäs i Västergötland, dotter till Erik Abrahamsson d.ä. Leijonhufvud och Ebba Eriksdotte (Vasa).Död 26 augusti1551 på Tynnelsö slott i Mälaren. Begravd 1551 i Uppsaladomkyrka.
Hon var endast 4 år gammal när hennes far under Stockholmsblodbad halshöggs på Stortorget i Stockholm 8 november1520.
Gift 1 oktober 1536med Gustav Vasa i hans andra äktenskap.
Margareta var tjugo år yngre än sin gemål, men trots åldersskillnaden tycks hon ha funnit sig väl till rätta i sin roll. Med sitt milda, vänliga sätt lär hon ha utövat ett lugnande inflytande över Gustav Vasa.
Margareta behöll hela livet sin katolska tro medan Gustav Vasa genomförde reformationen.
Hon avled i augusti 1551 efter en kort tids sjukdom. Gustav Vasa skall ha tagit hennes bortgång mycket hårt och enligt samtida källor var Gustav Vasa efter den dagen "aldrig så lustig till sin lekamen som tillförne".
Hon födde tio barn på tretton år. Av dessa överlevde åtta stycken barndomen, vilket var en ovanligt hög siffra på 1500-talet.
Det som jag tycker är roligt är att min ohängde yngre sons sambo är en Leijonhufvud och en avbild av ovannämnda dam. Jag såg första porträttet på Kalmar slott och blev helt facinerat av likheten. Ansiktets form och det höga hårfästet men framför allt de små högt sittande öronen som är lite ovanliga och helt identiskt med porträttet.
Hennes mamma uppbär fortfarande appanage från riddarhuset men det kommer att ta slut med henne eftersom hon inte är gift med en adlig.
Hennes mamma sa en gång att hon trodde att hon är ättling till Gustav Vasa men jag har inte sett någon dokumentation och släktforskning.
Men det betyder faktiskt att mina barnbarn kan vara släkt med Gustav Vasa.
Min sonhustru kan också ha ärvt andra drag förutom utseendet och sinneslaget.
Hon har under dom fem åren som hon är tillsammans med min son redan skänkt mig snart fyra barnbarn.
Sebastian 4 år
Julia 2 år idag den 9 januari
Tvillingar en flicka och en pojke som är beräknat att se dagens ljus i februari/mars.
Jag tycker det här är jättekul.
+
+
Idag skulle min avlidne exman ha fyllt 57 år. Jag vill också skänka honom en tanke. Till graven hinner jag nog inte eftersom jag ska på Julias kalas efter jobbet.
söndag 4 januari 2009
En stor mans dröm
Människors drömmar är nog en förutsättning för utvecklingen av mänskligheten i både stort och smått.Just i morse när jag funderade på vad som håller på att hända i mellanöstern kom jag att tänka på en av historiens stora mäns dröm.Det som hände i USA 2008 var nog helt otänkbart i hans tid men han hade en dröm som fick en snöboll i rullning och förra året fick vi uppleva att en del av den har gått i uppfyllelse.Jag vill påminna om Martin Luther Kings stora Dröm.
Let us not wallow in the valley of despair, I say to you today, my friends.
And so even though we face the difficulties of today and tomorrow, I still have a dream. It is a dream deeply rooted in the American dream.
I have a dream that one day this nation will rise up and live out the true meaning of its creed: "We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal."
I have a dream that one day on the red hills of Georgia, the sons of former slaves and the sons of former slave owners will be able to sit down together at the table of brotherhood.
I have a dream that one day even the state of Mississippi, a state sweltering with the heat of injustice, sweltering with the heat of oppression, will be transformed into an oasis of freedom and justice.
I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.
I have a dream today!
I have a dream that one day, down in Alabama, with its vicious racists, with its governor having his lips dripping with the words of "interposition" and "nullification" -- one day right there in Alabama little black boys and black girls will be able to join hands with little white boys and white girls as sisters and brothers.
I have a dream today!
I have a dream that one day every valley shall be exalted, and every hill and mountain shall be made low, the rough places will be made plain, and the crooked places will be made straight; "and the glory of the Lord shall be revealed and all flesh shall see it together."
This is our hope, and this is the faith that I go back to the South with.
With this faith, we will be able to hew out of the mountain of despair a stone of hope. With this faith, we will be able to transform the jangling discords of our nation into a beautiful symphony of brotherhood. With this faith, we will be able to work together, to pray together, to struggle together, to go to jail together, to stand up for freedom together, knowing that we will be free one day.
And this will be the day -- this will be the day when all of God's children will be able to sing with new meaning:
My country 'tis of thee, sweet land of liberty, of thee I sing.
Land where my fathers died, land of the Pilgrim's pride,
From every mountainside, let freedom ring!
And if America is to be a great nation, this must become true.
And so let freedom ring from the prodigious hilltops of New Hampshire.
Let freedom ring from the mighty mountains of New York.
Let freedom ring from the heightening Alleghenies of Pennsylvania.
Let freedom ring from the snow-capped Rockies of Colorado.
Let freedom ring from the curvaceous slopes of California.
But not only that:
Let freedom ring from Stone Mountain of Georgia.
Let freedom ring from Lookout Mountain of Tennessee.
Let freedom ring from every hill and molehill of Mississippi.
From every mountainside, let freedom ring.
And when this happens, when we allow freedom ring, when we let it ring from every village and every hamlet, from every state and every city, we will be able to speed up that day when all of God's children, black men and white men, Jews and Gentiles, Protestants and Catholics, will be able to join hands and sing in the words of the old Negro spiritual:
Free at last! Free at last!
Thank God Almighty, we are free at last!
fredag 2 januari 2009
ELSAIkväll känner jag för att berätta om en människa som har gjort ett livsavgörande intryck på mig.
Jag tänkte berätta historien om Elsa.
Ja mötte Elsa för första gången mitt i natten en sommarkväll vid gravfälten från järnåldern på Visingsö.
Jag befann mig på Visingsö för att slicka mina sår efter att jag hade lämnat mitt hem i Stockholm efter ett nästan trettioårigt äktenskap. Jag befann mig i en livskris och hade tappat fotfästet i tillvaron.
En natt vaknade jag av att vara genomsvettigt och grät i sömnen. Oron gjorde att jag kände att jag måste lämna stugan jag hyrde och ta mig en sväng med bilen.
Det var en stjärnklar natt och när jag närmade mig gravfälten på södra sidan ön såg jag i diket en gammal gumma med sin cykel liggande på marken brevid sig. Jag stannade till och tänkte precis lämna bilen när jag såg hennes brinnande blick. Jag var som förstenat och bara stirrade i dessa ögon. Jag hörde hur ögonen talade till mig och den enda tanken jag fick var att dom sa "akta dig så du inte blir som jag".
Efter vad som verkade en evighet vände gumman bort huvudet, lyfte upp sin cykel och började gå. Jag lugnade mig en stund och åkte tillbaka till stugan.
Dagen efter frågade jag en bekant vem gumman var och jag fick veta hennes historia.
När Elsa var omkring 10 år dog hennes mamma och hon bodde ensam med fadern i huset på södra sidan. Hon fick ersätta modern i hushållet och fick knappt besöka skolan. Det hemska var att inte bara i köket utan även i sängen fick hon ta sin mammas plats. Fadern var ute och söp på kvällarna och Elsa fick lida när han kom hem. Hela ön visste om flickans bekymmer men ingen ingrep.
När Elsa blev vuxen kvinna träffade hon en man från Jönköping och gifte sig med honom. Dom fick ett barn och mannen tog alla Elsas pengar och gav sig iväg och syntes inte till något mer.
Efter ett litet tag miste Elsa även sin älskade dotter.
Från den dagen tog Elsa varje morgon sin cykel lastade kassar med babykläder på den och begav sig till Jönköping.
Ingen visste vad hon gjorde där men på kvällen kom hon tillbaka till ön.
Hon slutade totalt att tala med någon öbo utan bara stirrade på dom med hat i blicken. På senare tid talade hon lite med folk på färjan men bara med turister eller människor som hade sina sommarnöjen på ön.
Dom sista åren i sitt liv orkade hon inte ta sig till Jönköping utan nöjde sig med Gränna.
Denna jul la jag en chokladask i hennes brevlåda. Jag kunde inte komma på någon lämplig julhälsning så kortet fick vara tom.
När jag hörde berättelsen om Elsa förstod jag vad budskapet till mig var. Jag lovade mig själv att aldrig vara bitter utan ta saker som dom är och acceptera dom för vad dom är. Att alltid se det positiva i sånt som händer. Det har gått bra hitintills men jag har ju förskonats av verkliga tragedier som att det skulle hända mina barn eller barnbarn något hemskt. Hur jag skulle reagera då vet jag naturligtvis inte idag.
För några år sedan dog Elsa. Jag fick höra att hon inte kunde lämna ön längre och att hon var portförbjuden på Konsum eftersom hon luktade så illa. Dom körde istället hem varor till henne.
En dag när dom kom låg hon död i sin säng.
Efter hennes död hittade dom en avlägsen släkting som fick ärva huset och marken. Huset går inte att bo i det är otroligt skabbigt så rycktet går att det kommer att rivas och släktingen kommer att bygga ett nytt eftersom läget är otroligt vackert där.
Bitterhet och hat är nog en av människans värsta fiender.
Som utomstående frågade jag naturligtvis varför ingen gör något åt gumman eftersom alla kan se att hon behöver hjälp. Svaret jag fick var att många hade försökt men att hon vägrar att ta emot hjälp.
Själv ville jag hälsa på henne men kände att jag mådde för dålig för det och så var jag rädd. Nu skulle jag klara det men nu är det för sent.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)