torsdag 8 januari 2009

Thailand


Nu känner jag för att berätta varför den svenska naturen ligger mig så varmt om hjärtat och varför jag nu för tiden helst reser inom sverige.
I mitt tidigare liv har jag rest mycket i tjänsten. Åren 1988 -2001 främst asien och i huvudsak
Bangkok i Thailand.
Jag har naturligtvis vistats på platser som på bilden och jag skulle ljuga om jag påstod något annat än att det är sagolikt vackert.
Men jag har också sett annat som till slut förde mig till en gräns där jag helt enkelt inte ville se det något mer.
Jag har hur många berättelser som helst men kommer att ta tre stycken som speglar rätt bra helheten.
Vi besökte en fabrik som tillverkade serviser i stengods åt våran kund i sverige. Ägaren var så stolt och ville visa oss dom nya ugnarna. Vi gick över till fabrikslokalen som var rätt stor i förhållande hur dom brukar vara. Jag kunde bara gå in och vända. Det var en sådan hetta så det brann till på både armar och ansiktet som öppen eld. I den lokalen vistades människor, unga och gamla i 12 timmar dagligen.
En gång på en av våra sista resor var vi bjuden till ett stort hotell i Bangkok någonstans. Jag har förträngt vad det hette. Där i alla fall hade dom buffe. Och när jag säger buffe menar jag BUFFE. Där fanns allt från hela världen. Hur mycket exklusiv mat som helst. Vi hade jättetrevligt och åt som galningar. När vi kom ut fick vi gå över en viadukt. I Bangkok går man över vägen via viadukter över vägen. Mitt på trappavsatsen satt en kvinna med några små barn och tiggde. Dom var totalt förslummade och full av utslag. Babysen som hon hade på armen såg död ut. Helt vit med några testar på huvud. En fruktansvärd syn. Våran värd sa då "bry er inte dom gör så med sina barn så dom ska få mer pengar". Jag fick springa ner på andra sidan och kräktes som ett svin.(ursäkta uttrycket) Jag kunde inte äta på flera dagar.
En gång satt vi i foajen på Orientel och väntade på en leverantör. Min man läste i pappren och jag tittade mig omkring. Det kom en äldre kvinna genom dörren med en flicka i 7 årsåldern. Hon drog i jäntan som stretade emot. Tanten sa några ord som såg ut som hårda ord efter flickans reaktion. Hon drog henne fram till hissen där dom ställde sig att vänta. Efter ett tag kom hissen och dörrarna gick upp. Det klev ut en vit, flintskallig gubbe och tittade sig omkring. När han fick syn på tanten gick han fram och sa några ord. Tanten nickade och han tog flickan i ett stadigt grepp och drog iväg med henne till hissen. Dörrarna stängdes och dom for iväg.
Nu vet jag ju inte om min fantasi var lite för livligt men jag har i alla fall aldrig glömt synen. Med tanke på många andra upplevelser säger mig mina preferenser att verkligheten kanske var ännu värre än min fantasi.
Det är några av anledningarna varför jag numera njuter av lugnet på östgötaslätten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar