fredag 9 januari 2009

Separationsångest

Läste just ett inlägg av en annan bloggare som nämnde ordet separationsångest.
När det gäller serarationsångest är jag den rätta personen att uttala mig.
Denna ångest har styrt nästan hela mitt liv.
För ett antal år sedan höll den på att kosta mig förståndet.
Det tog mig flera år av samtalsterapi för att hitta orsaken, bearbeta den och hitta verktyg att leva med den.
Orsaken visade sig bottnar i en händelse jag utsattes för som 2 åring.
Bearbetningen visade att den har styrt hela mitt liv både privat och yrkesmässigt på både gott och ont.
Mitt verkyg numera är att när jag känner att jag inte mår bra av en person ställer jag mig frågan "är personen viktig för mig ?" Beroende på svaret klipper jag tvärt eller arbetar med det.
Familjen vill jag inte klippa därför arbetar jag stenhård för harmoni i vårat förhållande.
Arbetskamraterna kan jag inte klippa så om det skulle dyka upp en person får jag helt enkelt arbeta med att ignorera och tollerera personen i fråga.
Övriga personer jag träffar på klipper jag tvärt om dom får mig att må dåligt.
Dejtingsajter och bloggar på dessa är perfekta för att öva upp färdighen. Det tar tid men det går bättre och bättre.
Jag lovar.
*skrattar*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar