Meningen med livet

"Allt kan man ta ifrån människan, utom en sak - den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig"
(Viktor Frankl, ur "Livet måste ha en mening")
>
Jag läste just det här på en annan blogg och på ytterligare en annan pågår en diskussion om grubblerier på grund av "misslyckade" relationer och sådant som har varit.
>
Det får mig att tänka på hur jag har förändrats de sista åren.
Jag vill faktiskt påstå att jag har blivit vuxen först dom sista sju åren och samtidigt har jag fått tillbaka mitt barnasinne och min medfödda livsglädje.
Det är mina barnbarn som har förändrat min syn på "meningen med livet".
Hur ställer jag mig numera till saker som får mig att grubbla.?
Jag har varit expert på grubblerier förr i tiden.
Nu när jag känner att jag börjar falla in i mitt gamla mönster tänker jag nykter hur pass viktigt denna händelse är för mig.
Jag använder mig av en skala från 1-10.
Det kan vara saker som människor i min omgivning såsom familj, vänner,bekanta säger, gör eller deras beteenden. Det kan vara saker på jobbet eller helt enkelt allt som får mig att reagera negativt.
Om jag konstaterar att den är oviktig för min framtid sorterar jag helt enkelt bort det.
Är det viktig för mig försöker jag fundera ut hur viktig och hur jag vill att det skall utvecklas. Jag bestämmer mig för en strategi och jobbar på det och ibland går det och ibland inte. Om jag ser att det inte går min väg sorterar jag bort det.
Allt som är positivt för mig ger jag stort utrymme och suger åt mig extra mycket.
>
Jag har insett att min tid här i detta liv är begränsat och alla negativa tankar och grubblerier är bortkastat energi.
Därför har jag blivit ytterst lyhört för vad som är bra för mig och vad som inte är bra för mig.
Det som inte är bra för mig och får mig att må dåligt har helt enkelt ingen plats längre i mitt dyrbara liv.
Det är nämligen mitt liv och bara mitt.