Den här dikten hänger inramat på min vägg i vardagsrummet.
Den speglar hur jag upplever kärlekens gåta.
Har Du på livets stigar märkt nån gång
Ibland de tusende Du där sett vandra ?
Hur av en okänd makt, ett inre tvång,
En människa kan dragas till den andra ?
Man ser ett ansikte, en röst man hör
Och fängslas, glädes, vet ej själv varför.
J.L. Runeberg
måndag 5 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar