söndag 4 januari 2009

Augsburg

Jag är född på en plats som har har haft betydelse i svensk historia och för den tro som råder i sverige idag.




Hyllningsgravyr med anledning av Gustaf II Adolfs befriarens intåg i Augsburg 1632, Nordisk familjebok.png




Augsburgska bekännelsen
Den augsburgska bekännelsen utgöres av den bekännelse och försvarsskrift, som de lutherska ständerna framlade vid riksdagen i Augsburg 1530 och som mycket snart blev lutherdomens samlande symbol. När kejsar Karl V i början av år 1530 utfärdade kallelsen till denna riksdag, hade han ett dubbelt syfte. Man skulle förhandla om åtgärder mot turkfaran, och man skulle försöka komma tillrätta med den religiösa söndringen. För protestanterna, som tidigare fått erfara kejsarens kraftiga motstånd mot reformationen och kände till hans beslut att slå ned denna, även om våld skulle behöva brukas, kom riksdagskallelsen som en överraskning. Den var oväntat välvillig. Kejsaren inbjöd till en lösning av den religiösa frågan i samförståndets tecken. De protestantiska ständerna ansåg sig kunna hoppas på en mera respektfull behandling än vid de tidigare tillfällen, då de haft med kejsaren och den romerska oppositionen att göra. Icke utan förväntningar begav de sig därför till riksdagen, de flesta av dem beredda till en samförståndslösning och teologiskt väl rustade genom förarbeten i form av förslag till bekännelse av den reformatoriska tron och försvar av de vidtagna förändringarna i kyrkoskicket.
Uppdraget att författa den lutherska bekännelse- och försvarsskriften gick till Melanchton, som redan före riksdagen hade tagit itu med uppgiften. Arbetet med skriften pågick emellertid under riksdagen, då läget skärptes inte minst genom den skrift som Lutherbekämparen framför andra, Johan Eck, utgivit och då det visade sig, att den kejserliga politiken inte blev så välvillig, som riksdagskallelsen hade givit anledning att hoppas. Den lutherska bekännelseskriften präglas av Melanchtons försiktighet och av situationen, i vilken den är skriven. Det gällde att inte förvärra läget för protestantismen. Vid bedömningen och tolkningen av Augsburgska bekännelsen är det av vikt att man håller i minnet de förhållanden, under vilka den tillkom, och det syfte, som den skulle tjäna, och att den också måste uppfattas som ett led i det kyrkopolitiska spelet. Luther själv var inte närvarande vid riksdagen. Han var förklarad i rikets akt redan under riksdagen i Worms 1521. De lutherska ständerna var väl inte heller så angelägna att ha den oförfärade och stridbare reformatorn närvarande i ett sammanhang, i vilket uppgifterna inte kunde tänkas bli lösta utan försiktig diplomati och moderation i ord och tankar. Ändock kan Luther på sätt och vis sägas ha sin del i Augustanas tillkomst, inte blott i den meningen att denna skrift avsåg att bekänna och skydda den lära och det kyrkoskick, som hade honom till upphovsman. Luther hade även deltagit vid utarbetandet av vissa av de aktstycken, som Melanchton utgick från då han skrev sin skrift. Ett tidigt utkast till den lutherska bekännelse- och försvarsskriften blev underställt reformatorn och fick hans godkännande. Han har senare också uttryckt sin tillfredsställelse med Augsburgska bekännelsen, även om han anser den vara alltför försiktig och menar att den utan skäl avstår att beröra vissa allvarliga kontroversiella punkter, exempelvis frågan om påvens ställning i kyrkan.
Vid utarbetandet av bekännelseskriften kunde Melanchton anlita vissa redan formulerade bekännelsedokument. Han har använt de s.k. Schwabach-artiklarna, som hade varit avsedda som bas för ett kyrkopolitiskt förbund mellan de evangeliska och som utarbetats av en krets teologer i Wittenberg. Dessa artiklar hade tillkommit år 1529. Samma år nedskrevs Marburg-artiklarna som ett resultat av religionssamtalet mellan Luther och Zwingli. Även dessa har utnyttjats av Melanchton, Med direkt sikte på riksdagen i Augsburg var de s.k. Torgauartiklarna skrivna. Även de härrörde från Wittenberg och var av kurfursten avsedda att bli använda som underlag för en försvarsskrift, som skulle framläggas i Augsburg. Augustana röjer även inflytande från detta kyrkopolitiska dokument.
Riksdagen var sammankallad till den 8 april; först den 15 juni anlände kejsaren och tiden var inne för ett beslut i religionsfrågan. Den romerska kyrkans företrädare ville inte låta de protestantiska ständerna framträda med en skrift i bekännelse- och försvarssyfte. Detta medgavs dem likväl, och dagen för överlämnandet fastställdes till den 24. Sammanträdet denna dag ägde rum på kvällen, varför någon uppläsning av skriften inte medhanns. Melanchton arbetade in i det sista på bekännelsen och dess formulering. Nästa dag upplästes skriften och överlämnades till kejsaren i två versioner, en tysk och en latinsk.
Originalmanuskripten till Augsburgska bekännelsen har gått förlorade. Avskrifter av bekännelsen kom naturligtvis snart i omlopp, och redan under riksdagen trycktes den i sex upplagor på tyska och i en upplaga på latin. Dessa första tryckta editioner av bekännelsen var emellertid inte helt tillfredsställande och hade ingen officiell sanktion. Melanchton ombesörjde därför själv en upplaga, som utgavs året efter riksdagen och som får anses vara den officiella editio princeps.
Confessio Augustana utkom ganska snart i flera upplagor. Melanchton behandlade den inte sällan som sin privata skrift och vidtog smärre, oftast formella ändringar. I en upplaga år 1540 hade han emellertid företagit en omredigering av bekännelsens tionde artikel och där formulerat nattvardsläran så, att den närmade sig den kalvinska uppfattningen. Även denna upplaga användes en tid vid sidan av de övriga. Då de reformerta emellertid började åberopa denna artikel som stöd för sin nattvardsuppfattning, förkastades 1540 års upplaga av lutheranerna och den kom bland dem att gå under namnet Augustana variata. Konkordieboken upptog Augustana invariata. Den latinska texten hämtades från den av Melanchton år 1531 ombesörjda upplagan. För den tyska versionen anlitade man en handskrift i det kejserliga kansliet.
När Uppsala möte antog den Augsburgska bekännelsen som läronorm, skedde det uttryckligen under framhävande av att man avsåg den oförändrade bekännelsen. Den svenska översättningen av Confessio Augustana i vår första lutherska bekännelseskrift, den tidigare omnämnda Confessio fidei, utgår från Konkordiebokens latinska text. Denna text är emellertid på vissa punkter förändrad och översättningen är anpassad efter svenska förhållanden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar