En bit på väg

Nu har jag kommit en bit på väg och har listat ut hur den här bloggen fungerar. Nu ska jag försöka lägga in en bild på mitt stora intresse. Mitt gamla 1800 tals torp på östgötaslätten.

Jag köpte mitt torp i juni 2007 efter sex års letande. Min första sommar bjöd på regn, stormar och katastrofer runt omkring. Dagligen fick man höra om huskällare som var vattenfyllda. I Vadstena hade husen längs stranden slangar indragna i sina källare och pumpar som försökte få ut vattnet därifrån. I Ödeshög blev en väg bortspolat m.m..

Själv hade jag en liten sjö på tomten och fick ett partytält, som jag hade satt fast vid huset, förstört. I övrigt klarade mitt torp ovädret.

Huvudbyggnaden består av en liten hall, en liten storstuga och ett litet kök. Numera finns en liten utbyggnad från köket där jag har kyl, frys och micro. En brant trappa går upp till en vind som är låg i tak men perfekt och jättemysigt som sovloft.

En eftermiddag efter just en sådan stormig dag knackade det på dörren och utanför stod en herre i min ålder och en man i 70 års åldern.

Dom bad att få se sig omkring lite i huset och på tomten vilket dom naturligtvis fick göra.

Det visade sig vara en man från Stockholm som med sin farbror var ute på turne för att besöka platser som släkten hade bott.

Den äldre herre berättade att han var född i kökssoffan i mitt lilla kök. Han var det sista och fjortonde barn i sin familj.

Familjen hade fått mitt torp som bostad av Vadstena kommun efter att pappan i huset hade skadat sig på gården Klosterlunda som är i närheten. Han kunde inte arbeta längre och familjen fick hyra torpet av fattigvården.

Han berättade att mor och far sov i storstugan och alla barnen på vinden på utstrött halm.

Han sa att hur fattig dom än hade det hade han haft det bra i min stuga.

Båda var lite sura att dom hade missat att torpet hade varit till salu.

Dom frågade om släkten från USA fick se sig omkring när dom kommer på besök och jag gav naturligtvis min tillåtelse.